jump to navigation

Hög tid för ett nytt ekonomiskt samhällssystem! 28 juli 2013

Posted by Mic in Boktips.
add a comment

Pers vinjettbild

 

Kära Martinusvänner!

Vi är sex Martinusintresserade som har undertecknat detta ”upprop” för att på detta sätt med stort allvar uppmärksamma alla Martinusvänner på ett, enligt vår uppfattning, unikt, nu  publikt, författarskap i linje med DEN NYA VÄLDSIMPULSEN.

Samhällsforskaren och matematikern Per Lundgren (bror till Göran, en av undertecknarna), bosatt i Stockholm, har i dagarna publicerat de två första delarna i den trilogi – KAPITALISMEN AVSLÖJAD! DEN GIGANTISKA BANKBLUFFEN – ETT ENASTÅENDE POLITISKT OCH EKONOMISKT BEDRÄGERI – som är frukten av Pers nästan 50-åriga forskningsarbete, som alla Martinusvänner bör ha stort intresse att ta del av.

TRILOGIN I KORTHET: Alla vet att världsekonomin och tillgången till livets goda i helt dominerande utsträckning, på gott för ett fåtal, på ont för många fler, styrs av det som kallas ”kapitalism”, mestadels enligt djurrikets principer. Mindre känt är när och hur denna kapitalism en gång i tiden uppstod, och att den i själva verket grundar sig på ett sofistikerat och svårgenomskådat bedrägeri, som sedan århundraden har byggts upp och alltjämt orkestreras av en dold makt i samhället. För att kunna avslöja den saken måste man ha en speciell matematisk begåvning, och helst också en smula – intuition. Man måste vara duktig på det som kallas ”konstitutionell logik”, som är en av Per Lundgrens styrkor. Det är en teknik där man avlövar det man vill undersöka från allt oväsentligt, för att sedan undersöka hur det gick till när det hela slog rot, vilket kan vara mycket avslöjande. Vi lever sålunda alla idag i – och är offer för – ”en bedragarekonomi”. Om den saken handlar trilogins första två delar, som är ett sensationellt avslöjande, vill vi påstå.

Martinus förutspår, som vi vet, ett framtida enat världsrike på jorden om ett antal hundra år, som kommer att präglas av en betydligt rättvisare, mera människovänlig, samhällsekonomi än dagens, där ARBETAD TID kommer att vara grunden, inte som idag ojämnt fördelade pengar. Men den visionen kommer inte att kunna realiseras utan ett eller flera mellansteg. Och det är här Per Lundgrens forskning och förslag i trilogins tredje del kommer in i bilden. Faktum är att lokala jordiska samhällen under ledning av framsynta historiska personer redan har gjort experiment med alternativa samhällsekonomier. Vi tänker då inte i första hand på ”kommunistisk planekonomi”, utan på betydligt smartare och effektivare experiment, som i något fall varit i bruk och till stort gagn för människor under flera hundra år. Så till exempel kung Henry I:s tallysystem i England. Vidare ledde Benjamin Franklin ett mycket framgångsrikt samhällsexperiment i flera amerikanska kolonier på 1700-talet. Och Abraham Lincoln dristade sig också att använda det som kallas ”monetärt finansierad ekonomi” för att bekosta nordsidans utgifter under amerikanska inbördeskriget (något som förmodligen kostade honom livet). Mest sensationellt är dock kanske sättet på vilket Tyskland, till omvärldens stora häpnad, reste sig ur 30-talsdepressionen och den föregående Weimarrepublikens moras i mitten av 1930-talet under ledning av Hitlers dåvarande riksbankschef Hjalmar Schacht. Historiska belägg för ett betydligt effektivare samhällsekonomiskt system än ”kapitalism” saknas sålunda inte. Vad Per Lundgren gör i trilogins del III, är att utifrån sina matematiska kunskaper vidareutveckla nämnda historiska experiment med mycket konkreta och realistiska förslag till ett nytt ekonomiskt samhällssystem i vår tid – ”EN MÄNNISKOVÄNLIG VÄL FUNGERANDE MONETÄRT FINANSIERAD EKONOMI”. Men innan något nytt kan genomföras, måste roten till det som idag härskar – bedrägeriet – undanröjas. Och för det krävs FÖRSTÅELSE av problemet, vilket Per Lundgrens trilogi bidrar till och vill skapa opinion kring.

Slutligen ska nämnas, vilket torde intressera oss Martinusvänner, att Per Lundgren i inte ringa utsträckning bygger sin trilogi på intuitiv förmåga. Martinus berättar ju att intuition är en ny sinnesförmåga, som nu är under utveckling hos jordmänniskan i takt med att hennes moral och nästakärlek utvecklas, en förmåga som så småningom ska föra oss fram till kosmiskt medvetande. Per Lundgren besitter en gryende intuitiv förmåga, att kunna ”se facit i sammanhang”, som han har kunnat utnyttja vid trilogins tillkomst.

Vi vill varmt rekommendera läsning av Per Lundgrens KAPITALISMEN AVSLÖJAD! DEN GIGANTISKA BANKBLUFFEN – ETT ENASTÅENDE POLITISKT OCH EKONOMISKT BEDRÄGERI , som återfinns på hemsidan

www.nyaekonomiskasystemet.se

Obs att boken kan läsas och laddas ner GRATIS på hemsidan i syfte att sprida den. Följ samtalet angående boken på Facebook

https://www.facebook.com/groups/545299908839087/

Anders Carrington

Lars Forslin

Stefan Frankel

Pia Hellertz

Göran Lundgren

Christine Stafström

Annonser

Judas Iskariot 25 augusti 2009

Posted by Jan Seilitz in Boktips.
3 comments

I den mån man haft skäl att fundera över händelserna kring Jesus mission i allmänhet och Jesus förhållande till Judas Iskariot i synnerhet, så är det anmärkningsvärt att vi i tvåtusen år har nöjt oss med den bild av Judas som pålagts oss av kyrkan, dess fäder, teologiska utbildningar och annat. Vi har bringats uppfattningen att Judas var den som förrådde Jesus och därmed omkullkastade Guds kärleksfulla plan och intentioner. Han har blivit skolteologins favoritslagpåse nr 1 – knappt överträffad av Stalin, Pol Pot eller Hitler. Och det må väl vara att Judas tjänat som exempel för hur läskigt svekfull en människa kan bli, men å andra sidan så har han genom detta också blivit personligen utmålad som en ytterst lågsinnad individ. – Att sälja ett moraliskt geni för trettio silverpenningar..? Men var Judas verkligen så usel som han framställts?

Det egendomliga är att samma teologiska potentater har utmålat Gud som kärleksfull och allvetande, och därmed höjd över allt och alla i alla avseenden. Man kan fråga sig om det verkligen var möjligt för en så lågsinnad individ som Judas att rasera iscensättandet av världens genom tiderna största och mest avgörande moraliska plan för mänskligheten. Kunde verkligen denna, den trettonde av lärjungarna, ha handlat annorlunda än han gjorde? Hade han ett fritt val att avstå förräderiet? – och om så, hur skulle då dessutom hela historien om Jesu lära om förlåtelse och tolerans istället ha illustrerats? Ju mer man funderar över Judas verkliga roll i dramat, desto mer förstår man att han var en bricka i spelet och inte den taskmört som kristendomarna gjort honom till. Både Gud, Jesus och även Judas själv måste ha varit medvetna om nödvändigheten av ”förräderiet”. Det var nödvändigt för att profetiorna skulle uppfyllas och en mission fullföljas.

Sen jag nyss läst den nyutkomna boken ”Judasevangeliet” av den utomordentligt välskrivande religionshistorikern Jörgen Magnusson, så vill jag gärna medge att han väckt mig ur en tusenårig villfarelse. Judas var, skriver han, Jesus mest initierade discipel och som sådan också den som bäst förstod sin egen roll i dramat kring Jesu korsfästelse och död. Från de handskrivna gnostisk texter man hittade 1978 i den egyptiska öknen framgår det, dels genom den svenska översättningen av dessa, och dels av Jörgen Magnussons egna kommentarer till texterna, att Judas i själva verket är en mycket lovvärd och initierad person, med inblick i sin egen roll i Guds plan. Inte så att svek och förräderi blir något upphöjt, men på så vis att Judas förstod sin viktiga roll och att han dessutom skulle utsättas för hela den amorfa massans spott och spe, och ändå påta sig uppdraget som ”förrädare”. Inte minst för att detta ingick i planen och var nödvändigt.

Jag tycker mig också se att Judasevangeliet står närmare Martinus bild av vad som verkligen hände runt påsken vid vår tideräknings början och att man verkligen förstår att en enskild människa aldrig skulle kunna kullkasta Golgatamysteriets verkliga mission och innebörd. Att dessa koptiska (fornegyptiskt språk) dokument från 100-talet rymmer så mycket av vad vi idag skulle kalla kosmisk visdom, gör att de vinner i autenticitet, i varje fall i ”några” kretsar. Författaren till boken har visserligen kallat Judasevangeliet ett historiskt dokument, och det kan man väl göra ut ett perspektiv. Men samtidigt ger det en ”kosmisk” bild av både Jesus och av Judas Iskariot. Det är i högsta grad gnostisk esoterism som tillika är laddad med begrepp om himlasfärer, änglar och människoandar som för tankarna till Swedenborg och hans visioner om hur himlarna är inrättade. Det är sällsynt befriande med denna avlastning från föreställningen att Judas spräckte Guds plan genom sitt ”lågsinnade” tilltag.

Boken heter alltså ”Judasevangeliet” och författaren Jörgen Magnusson. Förlaget är Arcus i Lund. ISBN-nr är: 978-91-88552-79-2.

Den finns bl.a. på Vattumannen och kostar runt 200 kr. Läs den! / Jan

Capote 13 augusti 2009

Posted by Mic in Boktips, Polförvandling.
Tags: ,
2 comments

Är som uppslukad av en författare som gick ur tiden i början av åttiotalet. Truman Capote fångade mitt intresse när jag av en slump fastade i en film som delvis är baserad på biografin om hans liv.

Truman tycks ha varit en extraordinär personlighet med klara tendenser åt det polförvandlade hållet. Kortväxt och feminin med pipig röst charmade han en stor del av den amerikanska kändiseliten under 50- och 60-talet och rörde sig ledigt i societeten. Han nådde berömmelse genom romaner som Breakfast at Tiffanys och In cold blood, den senare baserad på en autentisk händelse då två män brutalt mördade en familj i den amerikanska södern.

I den utmärkta bokhandeln ”Hallongrottan” råkade jag på nämnda biografi som är full av anekdoter om Trumans vidlyftiga liv, inte minst på det sexuella området där han tycks ha varit delvis olycklig då han till synes drogs till män som får betraktas som övervägande enpoliga. Den etablerade Capote hade gott om pengar och goda kontakter som hans yngre älskare kunde dra nytta av.

Truman hade också en livslång relation till en annan homosexuell författare och med en litteraturvetare som tilldelades Pulitzerpriset för en biografi om Herman Melville. I dessa relationer fann han en större gemenskap och kärlek som trots detta inte lyckades överskugga en känsla av sorg och övergivenhet som präglade honom de sista åren: ”Varje morgon vaknar jag och efter två minuter gråter jag. Jag bara gråter och gråter. Och varenda kväll händer samma sak. Jag tar en tablett, lägger mig och börjar skriva eller läsa om något jag har skrivit, och rätt som det är rinner tårarna. Hur ska jag orka släpa omkring min smärta hela tiden? Det är inte bara en sak som gör ont, det är massor. Jag är så fruktansvärt olycklig.” Truman skyllde det hela på sin barndom. Hans mor kunde aldrig förlika sig med hans feminina manér och knöt honom till sig samtidigt som hon övergav honom när det passade hennes egna syften. Det var ett fåtal människor som han verkligen kände brydde sig om honom.

 Well, well, same old story: sökandet efter kärlek, oförmåga att leva livet på livets egna premisser: vi försöker omforma livet såsom vi vill att det ska vara, möter konsekvenserna av våra tillkortakommanden. Truman tycks ha varit ganska självcentrerad och manipulerande gentemot sin omgivning.

 Hans sista roman arbetade han med i många år och den blev aldrig fullbordad. Answered prayers berör fenomenet att flera tårar tycks utgjutas för de böner som besvaras än dem som inte besvaras. Kanske insåg han att det var ett tema som följt honom genom livet: strävan efter ära och berömmelse, som när det hade uppnåtts ändå inte kunde fylla tomrummet och känslan av övergivenhet.

Jag ser fram emot att läsa hans egna romaner för att fördjupa bilden av mannen vars liv slutade ganska miserabelt till följd av alkoholmissbruk och brustna vänskapsrelationer till människor som han använt i litterära syften, inte alltid till deras fördel vilket de sällan kunde förlåta.

Av Mic