jump to navigation

Vad spelar det för roll? 15 juli 2013

Posted by Mic in Okategoriserade.
trackback

Tankar om tjänandets innersta substans

av Lars Palerius

Vad spelar det för roll att mörkret finns när Gud/livet ändå är den yttersta verkligheten?

Vad spelar det för roll om jag dör, blir utsatt för ondska eller kommer till korta i olika situationer när jag är en del av Gud/livet, den yttersta verkligheten?

Vad spelar det för roll att vardagens illusioner finns som en väv runt mina tankar, mitt medvetande, när Gud/livet är den yttersta realiteten?

Vad spelar det för roll att människor är olika – tycker, handlar och tänker olika, när vår gemensamma del, Gud/livet, är densamma?

Vad spelar det för roll att illusionen om den materialiserades verkligheten visar sig vara just en illusion, en skenverklighet skild från Gud/livet innersta okränkbara verklighet?

Jo, förståelsen för den universella samhörigheten blir glasklar. Med ett skratt kan du betrakta vår materiella värld som utgörandes just en skenverklighet, en väv som finns runt ditt medvetande och din innersta väsenskärna. Du skrattar tillsammans med Gud/livet, därför att du har förstått din osårbarhet. Du upptäcker din verkliga lust att tjäna andra, du upptäcker din ömhet inför andras tillkortakommanden och kamp med tillvaron. Du upptäcker att rädslan är borta och att du är okränkbar. Du är okränkbar just för att du är en del av Guds/livets innersta väsenskärna. Du är detsamma, fast ändå medvetandemässigt åtskild från denna. Du upptäcker tjänandets innersta komponent och mening. Du är nu delaktig i livets pulserande förvandling, fri från rädsla. Fri från det illusoriska mörkrets starkaste vapen. Ty det finns inget att frukta. Du är evig och odödlig. Du ÄR.

Rollen du tidigare har spelat, den vilsne irraren styrd av rädslor och drifter, har du nu lämnat. Helheten fyller ditt existentiella tomrum. Du blir varse att du är lika med denna utfyllnad.

Du befinner dig en bit bortom det skapade. Det finns ett litet avstånd mellan dig och den skapade, materiella verkligheten. Det är från denna position du nu tänker och handlar. Du har på ett plan blivit förvandlad. Gud har flyttat in i dig. Du har flyttat in i Gud.

Slutmålet är Gud, resan dit – din utveckling från en rädd, avvaktande och vilsen person i den materiella skenverkligheten, till en orädd, oberörd och klarseende och fast förankrad individ i evigheten och oändligheten – är Guds utsäde och skörd av sig själv i den materiella förvandlingens kosmiska trädgård.

Nu är vetet moget. Nu skördar Gud resultatet. Nu tar Gud dig in i värmen och bjuder dig på nytt att ta del av det färdigbakade resultatet. Smaken av dig själv, tillika smaken av Gud, kan nu avnjutas till fullo. Den existentiella hungern har nu stillats. Du vilar i den immateriella verklighetens omanifesterade urkärna. En urkärna som i verkligheten inte är immateriell. Den är endast bortom vår sinnliga upplevelse- och förnimmelseförmågas räckvidd. Den utgör något som ÄR.

Du är äntligen hemma, tillbaka hos dig själv. Tillbaka i den tomma fullkomlighetens fullödiga existens, där ljuset – allkärleken – har integrerat sina motsatser, där friheten och fullheten är total, där allt är ljus. Gud är du, du är Gud. Du ÄR.

Glädjetårarna i ögonvrån är det synliga resultatet av denna insikt. Insikten ackompanjeras av det inre, tysta unisona och samstämmiga bullrande gapskrattet från dig och de himmelska väsen som befolkar området där förvandlingen äger rum. Glädjen över förståelsen av tillvarons innersta mysterium är från bådas håll utan gräns och skratten ekar genom evigheten och oändligheten. Den villiga tjänande inställningen till livet, till allt och alla blir härmed självklar, blir till ett orubbligt faktum.

För vem är det du egentligen tjänar? Du tjänar din innersta väsenskärna, allkärleken, tillika Gud. Du tjänar för att utgivandet är den grundläggande, automatiska livsuppehållande beståndsdelen i den universella, kosmiska väsenskärnans innersta regioner. Därför tjänar du. Det är bara livet som kan ge. Mörkret tar.

Detta automatiska tjänande är i sin djupaste mening inte är ett medvetet tjänande. Det är en handling lika oreflekterad som vilken annan automatfunktion som helst. Guds/livets ständigt pågående skapelseprocess är baserad på denna automatfunktion. En funktion som är omöjlig att motstå, ty den finns inbyggd i dig och är tillika din högsta önskan.

Du är nu en medveten del av denna process, detta tjänandets perpetuum mobile. Du är det bränsle som är lika med det medvetna, totala utgivandet av dig själv till din omgivning. Det bränsle som håller det gudomliga maskineriet igång.

Cirkel är sluten. Sanningen pulserar i ditt bröst. Du är okränkbar. Du ÄR.

Advertisements

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: